Chescandinavia

Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot första matchen i ligan på Mestalla, säsong en 2010-11. Racing Santander är ett klurigt lag, ja just det - ett lagbygge som inte precis är kryddat av stjärnor och dubbla startspelare på var position. Med tanke på sommarens stjärnfall i Valencia och stundande CL-match borta i österland fann jag nog med moln på himlen för att inte på långa vägar ta ut segern i förskott.

Premiärnerver. Ett hyfsat fullsatt Mestalla (enligt La Marca cirka 40.000 åskådare) angav dock tonen.

Med facit i hand slutade matchen med vinst 1-0. Sett över hela matchen kändes det rättvist, och en viss trygghetskänsla infann sig mot slutet trots att Racing hade vassa kontringar, ribbträff och under en märklig situation en frispark inne i straffområdet från en hårt dömd "bakåtpass" till målvakten César.

Det som gav mig trygghet var att spelet, trots vissa svajningar i försvar och på mittfält, kom från ett spelande lag. Valencia CF har börjat hitta sin spelidé, och spelpjäserna hittar varandra. En tydlig utveckling sedan Emery tog över efter Koeman för ett par år sedan.

Nu ser jag ser verkligen fram emot den här säsongen, fast att det återstår två premiärer i Copa del Rey och Champions League. Fjärilar istället för knutar i magen är klart mycket bättre.